Förlossningsberättelse
Onsdagen den 28 januari
På kvällen börjar värkarna komma. Relativt tätt men inte tillräckligt för att åka in. Martin är på jobbet men jag vill inte ringa hem honom. Tyckte det va onödigt då det inte kändes som om det var dags ännu ;)
Det gjorde däremot min bonuspappa Anders. Han ringde till Martin och sa att han borde åka hem för att det kanske är dags. Haha. Med sig hem sen hade Martin en kebabtallrik som aldrig smakat så gott som då.
Värkarna fortsatte med ganska så täta mellanrum men fortfarande inte tillräckligt täta för att åka in. Natten kom (29 januari) och det va dags att sova. Jag bosatte mig i soffan för att inte störa Martin under mina flåsningar och frustningar. Värkarna blev allt mer intensivare under natten och kl. 05.31 kände jag att det var dags att ringa förlossningskoordinatorn för att se om jag var välkommen in. Hon tyckte dock att jag inte skulle åka in ännu utan uppmanade mig att ta värktabletter och ett varmt bad. Värktabletter hade jag inga men det va bara att lyssna på henne, stanna hemma och ta ett gött bad.
Kl. 07.04 kunde jag inte längre hantera värkarna på egen hand utan ringde åter igen till förlossningskoordinatorn och denna gång var jag välkommen att åka in till förlossningen.
Vi plockade ihop våra väskor och förberedde Codjo inför hundvakten. Han skulle först vara hos Martins pappa en natt, sedan om vi skulle stanna kvar på förlossningen så skulle min fina vän Nathalie passa Codjo hemma hos oss. När allt va förberett och ihoppackat åkte vi mot Östra Sjukhuset i Göteborg.
08.04 blev vi inskrivna på förlossningen. Då sattes jag i CTG för att mäta bebisens hjärta och styrkan och frekvensen på mina värkar.
09.45 får jag min första smärtlindring. Lustgas..satan vad det var underbart. Och sedan jag först fick tillgång till lustgasen släppte jag den aldrig ur min hand under hela förlossningen haha.
10.20 blir jag erbjuden att bada, vilket jag absolut ville. I hela tre timmar låg jag sedan i badet med lustgasen i högsta hugg. Det var så underbart. Hade säkert kunnat ligga däri dubbelt så lång tid men jag kände att något måste hända så i hopp om snabbare förlossning ville jag inte bada mera.
13.45 Efter badet och enbart lustgas som smärtlindring önskar jag nu EDA. Värkarna var fruktansvärda och knappt lustgasen hjälpte under de högsta topparna. När värkarna nådde sin högsta topp.... ja herre min jeeez vad fruktansvärt ont det gjorde. En stor eloge till dom som föder barn utan smärtlindring eller enbart med lustgas.
15.08 kommer narkosläkaren och sätter EDAn på mig. Jag knarkar lustgas under detta ingrepp då jag är fruktansvärt nålrädd. Haha. Iaf med lustgasen så var det inte så farligt. Kände bara ett litet stick. Inget mer med det. Hehe. EDAn börjar verka nästan omedelbart och jag känner enbart ett stort tryck nedåt. Vilket tydligen var som det skulle :)
15.50 går mitt fostervatten med en aning mekoniumfärg, alltså bajs i fostervattnet. Pga detta sätts en skalpelektrod på bebisens huvud för att hålla extra koll på bebisens välmående. I detta skede har jag täta värkar som varar i ca 50-60 sekunder/3-4st/10 minuter.
17.30 fram tills nu så har jag varit uppe och gått, testat sitta på pilatesboll vilket verkligen inte gick. Testat olika ställningar för att försöka påskynda förlossningen. Martin är oerhört hjälpsam under hela förlossningen. Han masserar mig där det behövs, trycker mig på knäna, trycker mig i ryggslutet. Hämtar dricka. Svalkar min panna. Ja han va helt underbar och gjorde precis allt jag behövde utan att ens behöva be om det.
Alltsammans känns som om det går så oerhört långsamt och jag har så fruktansvärt ont i värkarnas toppar.
18.33 får jag värkstimulerande dropp för att försöka påskynda förlossningen då allt går oerhört långsamt.
18.40 avtar EDAn på vänster sida av magen viölket innebär att all smärta samlas där på exakt samma ställe. Detta var nog något av det värsta jag någonsin varit med om. Den smärtan...usch ryser bara jag tänker på det.
19.20 kontaktas narkosläkaren som kommer ner och backar slangen i EDAn i hopp om att det ska hjälpa och smärtan i sidan av magen ska bli bedövad igen.. men icke!
21.30 backningen av EDAn hjälpte inte alls och smärtan i magen på vänster sida fortsätter. Man stänger även av det värkstimulerande droppet i väntan på narkosläkaren då situationen är ohållbar.
22.12 anländer narkosläkaren och backar EDAn ytterligare i hopp om att det ska hjälpa denna gång. Om ingen förbättring skett innan kl. 23.00 så ska en ny EDA sättas.
23.00 ingen förbättring avseende smärtan. Beslut om en ny EDA tas.
00.00 (30 januari) Narkosläkaren sätter en ny EDA som denna gång sätts på rätt sätt.
03.43 höjs det värkstimulerande droppet pga långt utdragen förlossning. Nu måste det la fan sättas fart på skiten?
03.54 tillkallas förlossningsjouren pga misstänkt patologisk kurva. Patolisk betyder onormal/sjuklig/abnorm. Dom misstänkte alltså att kurvan var tokig - vilket måste kollas ytterligare för att undvika "det värsta" dvs. att förlora bebis i magen.
03.59 Doktor anländer och beslutar om att avsluta förlossningen med sugklocka.
04.08 sätts sugklockan på plats
04.09 kan jag börja krysta och efter 3 krystvärkar och med hjälp av sugklockan och ett klipp är han äntligen ute. Själva delen där jag krystat ut honom kändes knappt. Det var faktiskt skönt gentemot värkarna. Jag trodde det skulle vara tusen gånger värre än vad det faktiskt var.
04.15 Colin Axel föds till världen. 4094 gram. 51 cm lång. De slängde upp Colin på min mage och jag näst intill skrek rakt ut då jag var så öm i magen.
04.40 Moderkakan avgår.
04.48 påbörjas den 1,5 timmes långa operation av att sy ihop mig igen.
06.07 får jag värktabletter pga oerhört starka eftervärkar. Dessa eftervärkar och ömheten i magen fortsatte i 2 veckor efter förlossningen. Dom var hemska. Speciellt den första veckan då jag knappt kunde gå eller utföra vardagliga sysslor så som ta mig upp ur sängen, gå på toa eller vända mig om i sängen själv.
Summan av kardemumman:
Lång, utdragen och hemsk förlossning med världens bästa pris; Colin. Värkarna och ömheten i magen efter förlossningen var värre än både hela graviditeten och förlossningen tillsammans. Så nästa gång är det fan Martins tur att föda ut ungen....
